Kedjedans, kväde och valjakt

vad som förvånade mig när jag nyligen besökte Färöarna för första gången och åkte runt i en minibuss tillsammans med ett halvdussin glada medlemmar i Samfundet Sverige–Färöarna var att naturen inte alls liknar Islands, där finns inga ändlösa och platta hedar av svart eller grånad vulkanaska. Med sina ständigt gröna kullar med mängder av betande får påminner den snarare om västra Irland. De irländska fåren ser dock annorlunda ut. De är bokmärkesfina därför att man håller dem minst lika mycket för ullens skull som för köttets. Fåren på Färöarna är luggslitna, det syns genast att man främst har dem för köttets skull.

Enligt aktuella beräkningar vandrar mellan sjuttio- och åttiotusen får fritt på öarna, som är &...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Tommy Olofsson

Författare och professor emeritus i kreativt skrivande.

Läs vidare