Det råder inget tvivel om att Tyskland sedan länge har en ny stor poet i Durs Grünbein (född 1962). Den svenska tolkningsvolymen, Biologisk vals (1999), gör dessvärre inte rättvisa åt Grünbeins begåvning och utveckling. Den nyklassiska sidan i hans lyrik har nämligen där tunnats ut betänkligt. Att sedan Grünbeins viktigaste diktsamlingar utkom först under 00-talet kan de svenskspråkiga introduktörerna naturligtvis inte lastas för.

Ur en efterklok synvinkel kan vi alltså idag notera hur man i Sverige 1999 överbetonade den sida av Grünbeins poetik som hade kommit att ta sig uttryck i begreppsdissektion och språktvivel. De tidiga dikterna spretade däremot som en igelkott av vantrivsel i och opposition mot det kommunistiska DDR – som om poeten ville leva upp till Joseph Brodskys devis om att en anonym undanskymd plats i de...