En bit in på min politiska vandringsväg stötte jag på begreppet "arbetarklassens bildningstörst". Det fanns inte bara i det socialdemokratiska partiets programskrifter utan även i dess handlande. Det klaraste uttrycket för övertygelsen att denna törst existerade hittade jag i Arbetarnas BildningsFörbund (ABF) men också i sådana insatser som stödet för folk- och skolbiblioteken, tidskriften Folket i Bild, Tidens förlag, folkhögskolorna (särskilt Brunnsvik) samt naturligtvis i socialdemokratiska regeringars kulturpolitik - bland annat författarersättningen för bibliotekslånen och En Bok för Alla (samt, långt senare, den sänkta bokmomsen).

Den bildningstörst man ville tillgodose handlade alltså först och främst om den bildning som finns i böcker. (Visst fanns, och finns, viljan att uppmuntra konsumtionen av film, teater...