Att filosofera är att lära sig att dö. Dessa ord har ekat genom århundradena, från Epikuros och Seneca till Montaigne och 1900-talets existens­filosofer. Genom hela livet är det ofrånkomliga slutet en del av berättelsen, oavsett om vi känner oss förberedda inför mötet med liemannen eller inte.

Ars moriendi, konsten att dö, var tidigare en färdighet att öva sig i, en påminnelse om livets förgänglighet. Fram till vår tid har detta ämne haft en lika självklar plats i bokhyllan som dagens självhjälpslitteratur. Det speglade en tid då döden betraktades som en naturlig del av livet. De...