Han har noterat den snabbt förändrade atmosfären i staden: upphetsningen, uppslutningen, den ordrika retoriken, kvinnornas enklare klädsel. ”Folk kastar sig framför tåg för att de inte tillåts tjänstgöra i fält. På trappan till Gedächtniskirche började lekmän predika under försonings- och förbönsgudstjänsten.”

Hans namn är Robert Musil, en 33 år gammal österrikare, kort, lätt framåtlutad, tunnhårig, med aningen blodlöst utseende, kisande blick och tunga ögonlock. Till Berlin flyttade han för ett drygt halvår sedan med sin hustru Martha, i syfte att fullfölja en dröm. Musil är färdigutbildad ingenjör – som sin far –, med doktorstitel, begåvad och högintelligent, men ...