Sociala och kulturella normer påverkar vår uppfattning om kroppen. Genom olika sjukdomsberättelser kan vi se att värderingar formar hur vi upplever och tolkar symptom och lidande. Människan har en förmåga att placera sin smärta och sina upplevelser inom de ramverk som kulturen tillhandahåller. I en tid som är fixerad vid identitet kan en diagnos nästan utgöra ett svar på sökandet efter vem man är.

Att påpeka att vissa definitioner av sjukdom är resultatet av sociala konstruktioner är kontroversiellt. Läkare kan uppleva att deras kunskap ifrågasätts, medan patienter kan känna att deras sjukdomar inte tas på allvar. Känsloladdade debatter präglade av kontroversiella diagnoser uppstår kring de nya diagnoserna i vår samtid. Olika tolkningar skapar splittring inom professionen. Vissa talar om en svindlande överdia­gnostisering, andra om bristande respekt för patientens lidande.

I kölvattnet av postmodern ideologi och digitaliseringen av samhället har det med tiden uppstått ett kulturkrig kring medicinen. Den ena sidan menar att vården räddar liv. Den andra anser att bristen på vetenskaplig evidens och irreversib­la behandlingar suddar ut gränserna mellan könen. Intensiva diskussioner i medier­na bidrar till en förenklad och dramatiserad bild.

En diagnos som är på tapeten är könsdysfori, som under många år har varit föremål för en bitvis hätsk debatt, inte minst i samband med riksdagsbeslutet nyligen om en ny könstillhörighetslag. Människor som upplever att deras biologiska kön inte överensstämmer med det kön som de identifierar sig som finner man långt tillbaka i hi­storien. Redan från antikens Grekland och Rom finns texter som berör teman relaterade till könsidentitet. I den antika kulturen fanns också mytologiska och religiösa berättelser som inkluderade gudar och hjältar med olika former av könsöverskridande beteenden eller identiteter.

”Redan från antikens Grekland och Rom finns texter som berör teman relaterade till könsidentitet.”

Historiskt sett har det biologiska könet genomgått olika tolkningar. Det bekräftar historier från 1700-talet om menstruerande män och kvinnor som bytte kön eller födde tvåkönade barn. Också under 1800-talet var kön ett ämne för diskussioner. Idén om att det kvinnliga könet var fundamentalt annorlunda formades och testades genom forskning och obduktion. Men det berodde snarare på att samhället hade en önskan om en specifik syn än på ny biologisk kunskap. Ideologin hade företräde framför biologin.

Ett tillstånd som kan jämföras med könsdysfori i fråga om ökning av diagnoser är ”hysteri”. Under slutet av 1800-talet var det vanligt förekommande, särskilt hos kvinnor. Symtom på diagnosen inkluderade ångest, depression, irritabilitet, sex­uell frustration och kroppsliga symtom som exempelvis kramper eller förlamningar. Behandlingen bestod av läkemedel, isolering och i vissa fall även kirurgiska ingrepp som borttagning av kvinnliga reproduktiva organ. Likt könsdysfori var diagnosen kontroversiell och omdebatterad. Idag betraktas tillståndet inte som en diagnos och har ersatts av mer specifika och vetenskapligt baserade tillstånd inom medicin.

Att människor upplevt sig ha ett annat kön än det biologiska finns alltså dokumenterat flera hundratals år tillbaka, men det var då avgränsat till ett litet antal människor. I det moderna samhället har det däremot skett en exceptionell ökning, i synnerhet bland ungdomar. Enligt uppgifter från Socialstyrelsen har nya fall av diagnostiserad könsdysfori bland personer med registrerat kön flicka ökat med 1 500 procent sedan 2008. Det är osannolikt att ökningen enbart kan förklaras av biologiska faktorer, vilket innebär att psykologiska och sociala faktorer spelar en betydande roll.

Många av de senaste årens förändringar kan därför bäst förstås genom begreppet ”kultursjukdom”, som myntades av idéhistorikern Karin Johannisson (1944–2016). Hon menade att sjukdomar vars utbredning varierar kraftigt över tid, särskilt uppkommer i tider av accelererad samhällsförändring och snabba värdeförskjutningar. De samspelar med aktuella hotbilder och blir en spegling av de samhällen där de uppstår. Som en följd därav kommer olika epoker att uppvisa skilda uppsättningar av sjukdomar.

Att problematisera kultursjukdomarna innebär inte att man ifrågasätter äktheten i människors upplevelser. Men faran med att fokusera på dem är att man förbiser de verkligt underliggande orsakerna till ohälsa. Dessutom kan överdriven uppmärksamhet på en sådan sjukdom innebära att andra viktiga aspekter av hälsa och välbefinnande förbises.

Den omfattande tillväxten av köns­dysfori som skett i stora delar av västvärlden har säkert flera förklaringar. Utvecklingen av sociala medier har haft en inverkan genom att underlätta möjligheten att ryckas med i politiska och livsstilsmässiga rörelser. Dessutom förefaller autismspektrumtillstånd vara vanligare hos personer med könsdysfori.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Inom psykiatrin är det vanligt med kulturbunden ”social smitta”. Det kan man se historiskt. I slutet av 1990-talet växte det exempelvis fram en Pro-ana (promotion of anorexia)-rörelse. Anorexi gick från att vara en svältsjukdom hos enstaka flickor till att bli omfattande.

Läkekonsten har gått från att vårda ett begränsat antal svårt sjuka patienter till att förväntas behandla nästan alla former av mänskligt lidande. Då bör vi ta hänsyn till de kulturella och medicinhistoriska aspekterna.

De unga som genomgår behandling i form av livsavgörande experimentell kirurgi kan få betala ett högt pris. Eftersom vetenskapen inte existerar isolerad från samhället – utan är påverkad av faktorer som ideologi, normer, intressen och maktförhållanden – blir försiktighet det enda ansvarsfulla. Hur vi bäst hjälper människor med könsdysfori kan bara besvaras med stöd av mer evidensbaserad forskning.

Kroppen har blivit till ett politiskt slagfält. Det gör dagens medicinska diskussioner spända och präglade av kontroversiella diagnoser med mediala debatter. Samtidigt visar dessa konflikter hur samstämmiga alla är i att acceptera den me­dicinska definitionen av sjukdom som den enda legitima.