Lådor man inte rubbar
Längs Seines blanka band ligger staden Paris institutioner, ju äldre desto mer centralt.
I mitten tronar Notre-Dame, idag invävd i en stålkorsett av byggnadsställningar efter branden, men de ska vara väck och katedralen öppen igen i slutet av 2024. Man hinner inte riktigt klart till OS i sommar, vilket annars är den stora händelse som styr Parisbornas liv fram till dess. Många tror att de ska göra sitt livs affär genom att hyra ut sin bostad i sista minuten. Mängder av gator och alla broar kommer att vara avstängda och lokaltrafikbiljetterna blir tillfälligt dyrare.
Det som gör OS-arrangörerna allra mest nervösa är spelens öppningsceremoni som ska tilldra sig på Seines vatten, inför en publik på möjliga hundratusentals åskådare. Hur garanterar man säkerheten här? Det går ju inte.
I det sammanhanget har en annan liten kulturinstitution, inskriven på listan över det immateriella kulturarvet, råkat illa ut – nämligen bouquinisterna. Bouquinisterna är de bokhandlare som har sin verksamhet i de mörkgröna lådor som kröner murarna mellan de nedre och de övre kajerna i centrala Paris. Här hyr de cirka tio meter mur av staden med plats för fyra lådor varav max en får innehålla krimskrams av plast. I de andra tre ska utbudet vara det klassiska av begagnade böcker, tryck, kartor med mera. Enligt regelverket ska de hålla öppet ett visst antal timmar i veckan, men de slipper om det är alltför dåligt väder. Att de slår upp sina luckor mot himlen i mars är ett vårtecken lika säkert som tussilagon i Sverige.
Men naturligtvis kan man gömma bomber i dessa hembyggen. Det var inte Paris polischef sen med att påpeka. Han krävde att nästan hälften av boxarna skulle tas bort under OS. Protesterna uteblev inte. Lådorna kommer att gå sönder! Listor med namnunderskrifter ordnades. Men inte förrän president Macron personligen ingrep fick bokhandlarna ett löfte om garanterad fortsatt kommers.
För även om dessa bokhandlare var de fattigaste i sitt skrå då de startade sin verksamhet, så har deras lådor blivit lika emblematiska för kulturstaden Paris som den katedral som brann och nu byggs upp igen. Det är kulturinstitutioner man inte rubbar.
Arkitekt och författare.