ETT AV DE MINST citerade styckena av Aristoteles finns i Den nikomachiska etiken och lyder ungefär: ”Varje man kan uppnå lycka i den här världen, så länge han inte är alltför ful.” En som säkert skulle ha hållit med är den brittiske poeten Philip Larkin. Inte för att en oattraktiv poet är något originellt i sig – Gustaf Fröding och Ezra Pound var trots allt knappast några tiopoängare. Det är dock svårt att föreställa sig en poet eller författare vars konstnärliga produktion är så intimt kopplad till den egna fulheten och oförmågan att attrahera kvinnor som Philip Larkins.

”Ensamhet är för mig vad påskliljor var för Wordsworth”, skrev Larkin, som träffande brukade jämföra sitt utseende med det hos en ”gravid lax”. Efter en serie misslyc...