TV-serien Yellowstone och Niccolò Ma­chiavellis Fursten kan tyckas ligga långt ifrån varandra tids-, miljö- och innehållsmässigt. En närmare granskning avslöjar dock paralleller mellan de bittra maktkamperna i renässansens Italien och senare tiders USA.

Yellowstone har producerats av Paramount Network sedan 2018. Det är en episk berättelse i, hittills, fem säsonger om en familj som kämpar för att behålla sin ranch i en värld som förändras snabbt. Serien är fylld av intriger och våldsamma konflikter och påminner oss om att makt ofta är en svårfångad och farlig sak.

”Denna konflikt påminner starkt om de många maktkamper som utkämpades i Italien under renässansen.”

John Dutton, den stridbare patriarken i Yellowstone och en paradroll för Kevin Costner, kan mycket väl uppfattas som en modern tolkning av Cesare Borgia, en durkdriven maktspelare från renässansens Italien. Båda männen är hänsynslösa och manipulativa, och de är inte rädda att använda våld för att uppnå sina mål – tvärt om.

Bägge är omgivna av familj, underlydande och allierade, men de är beredda att offra även dem för att uppnå sina mål. Åtminstone de delar av familjen som inte ”håller måttet” och de som uppfattas som svikare. De lojala – exemplen är Johns dotter Beth, affärsjurist, och yngste sonen Kayce, före detta elitsoldat med tjänstgöring i Afghanistan – belönas rikligt med ämbeten och attraktiva bostäder. Detsamma gäller hans anställda, i synnerhet ranchens formidable förman Rip, adopterad av John och obrottsligt lojal mot Duttons. En guardian angel lika lojal som effektiv i sin roll som någonsin Walsingham, renässansdrottningen Elisabeth I:s spionchef och livvakt.

Vi har alltså hela uppsättningen av kondottiärer, numera legosoldater. Med hög­effektiva automatvapen tagna ur de militära förråden bekämpar de bovar och banditer, läs: antagonistiska affärskonkurrenter, boskapstjuvar, trespassers … En ganska förfärlig samling, men så har det sett ut sedan vår civilisations begynnelse.

Machiavellis tidlösa furstespegel, skriven 1513 (men utgiven först fem år efter hans död 1532), listar politiska strategier och ger härskare råd om hur de bör navigera i maktkamper. Scenerna hämtas från det sena 1400-talets Italien och dess inbördes stridande regioner, men exemplifieras också med berättelser från romarriket.

Det finns också paralleller mellan Yellowstone och Medicifamiljen, en av de mest inflytelserika i renässanstidens Italien. De var ättlingar till Cosimo de’ Medici, som grundade Medicibanken i Florens. Banken blev snabbt en av de rikaste och mäktigaste bankerna i Europa, och Medicis fick stort inflytande över politiken i Florens och andra italienska städer. Liksom över kons­ten, betydande mecenater som de var.

Familjen Medicis listiga politiska manövrer under renässansen återspeglas i de nutida intrikata intrigerna och det strategiska planeringsarbetet inom familjen Dutton. John tillsätter och avsätter individer i politiska ämbeten. Liksom Me­dici-familjen är Duttons rika och inflytelserika. Delstatens guvernör är hans älskarinna (som han dessutom efterträder i ämbetet i seriens fjärde säsong när hon kandiderar till en senatorsposition i Washington), andra ämbetsmän och ämbetskvinnor i åklagarämbetet (sonen Jamie blir statsåklagare) och kontrollorganet Boskapsbyrån (där Kayce blir kommissionär) står i beroendeförhållanden till honom.

Ja, Dutton Ranch – ”Yellowstone” – är den största i delstaten Montana (i sig betydligt större än dagens Italien) och skänker familjen en enorm ekonomisk makt.

Duttons är inblandade i maktkamper med flera andra intressenter, bland annat en kalifornisk affärsutvecklare (Jenkins) som i samarbete med en officiell representant för den indianska ursprungsbefolkningen (Rainwater, en man med skrupelfri syn på hur han bäst kan tillvarata ursprungs­befolkningens intressen – och sina egna) vill komma över ranchen för att bygga ett hotell med 400 rum och ett kasino.

Denna konflikt påminner starkt om de många maktkamper som utkämpades i Italien under renässansen, mellan familjer som ville expandera sin makt och sina territorier – ibland i koalition med utländska härskare, kungen av Frankrike och andra. (Minns, att ”Italien” vid denna tid var löst sammansatt av stadsstater, regioner och delar av sådana. Italien som vi känner det idag skapades inte förrän 1861.)

En karaktär som dyker upp och blir en formidabel motståndare till familjen Dutton är Malcolm Beck, en affärsman som tillämpar skoningslösa metoder i en legal gråzon. (Han porträtteras lysande nervigt av skådespelaren Neal McDonough.) Sajten The Socratic Method lyfter fram denna gestalt som ett exempel på en enmansrepresentation av den machiavelliska arketypen. Han använder svek och manipulation för att främja sin egen agenda – och sin undergivne brors. Men till skillnad från Machiavellis idealfurste saknar Beck all känsla för upphöjdhet eller dygd. Han är en rent självbefrämjande individ, ett modernt förkroppsligande av machiavellismen men utan ansvar för den sociala dimensionen, samhällsbyggandet.

Familjen Dutton utstår mycket lidande av hans hänsynslöshet i kampen för att skydda sitt land och arv. Johns dotter Beth, skickligt spelad av Kelly Reilly, utsätts på Becks initiativ för livshotande misshandel av två lejda hårdingar. Men Duttons lyckas rädda henne i sista stund och hämnden på missdådarna (legosoldaterna) blir gruvlig. Deras svårt sargade döda kroppar hängs nakna upp i rep på Becks veranda med ett fastnålat budskap: ”Åter till avsändaren.”

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Duttons agerande påminner starkt om en episod i Furstens sjunde kapitel, där Machiavelli refererar till Cesare Borgias hantering av en av sina ståthållare, Remirro de Orco. Borgia fann det nödvändigt att kraftfullt kuva Romagna som han erövrat. Han gav sin ståthållare vittgående befogenheter och eftersom Remirro var blodtörstig fick han på kort tid ordning i staden. Men, en morgon lät Borgia ”hugga den framgångsrike ståthållaren i två bitar och han lät liket ligga kvar på torget med ett stycke trä och en blodig kniv vid sidan. Anblicken av en sådan vild grymhet gjorde männi­skorna både nöjda och skräckslagna”, berättar Machiavelli (Karin Hybinettes översättning).

Samspelet mellan familjens lojalitet och inbördes svek är ett eko av Machiavellis utforskning av politiska allianser i renässansens Italien. Omgivande krafter ses alltid som hot, det kan vara fastighetsutvecklare och exploatörer av naturtillgångar för att främja exempelvis turism och kommunikationer (typexemplet är planer på att bygga en stad och ett flygfält mitt i en vacker del av ranchens betesmarker).

Familjeintriger, ett återkommande tema i både Yellowstone och Machiavellis politiska traktat, belyser den hänsynslösa pragmatism som krävs för att navigera i maktens komplexitet. Machiavellis råd till härskare handlade ofta om att prioritera statskonst framför personlig moral, en känsla som återspeglas i familjen Duttons strategiska beslut.

Det intrikata nätet av allianser och konflikter inom familjerna fungerar som en mikrokosm av det bredare politiska landskapet, i linje med Machiavellis pragmatiska perspektiv på styrning. Anpassningen av tidlösa politiska strategier till en modern ”västernberättelse” exemplifierar Machiavellis insikt om hur man strävar efter och bevarar makt. I nutidens politiska kontext är den gamle illusionslöse florentinarens politiska manual högst relevant.

Liksom Fursten demonstrerar Yellowstone nödvändigheten av att vara hård och hänsynslös för att kunna upprätthålla makten. Vad var det Anders Ehnmark kal­lade sin ”essä om Machiavelli”, höjd till skyarna av såväl Carl Bildt som Ingvar Carlsson, Bengt Westerberg och Horace Engdahl, utgiven 1986 och alltjämt den bästa svenska studien i ämnet? Jo, Maktens hemligheter.