AVSTÅNDET MELLAN retorik och verklighet är ofta stort. Detta gäller inte minst den svenska självbilden. Som en återvändare – efter 40 år i USA och andra länder – slås jag ofta av denna skillnad mellan hur svenskar beskriver sig själva och hur samhället egentligen fungerar. I boken Är svensken människa? fokuserade jag och Henrik Berggren på en sådan radikal paradox: Sverige som ett socialdemokratiskt land befolkat av hyperindividualister; socialister som älskar marknadssamhället och alla sina privata egendomar; tillitsfulla jämlikhetsivrare som strävar efter frihet och oberoende; förmenta trygghetsnarkomaner som är det globala risksamhällets stora vinnare.

I min förra Dossier satte flera av de medverkande fingrarna på andra fundamentala glapp mellan idé och praktik. I det officiella Sverige t...