I vardagslag är kultur lika med vad som fyller dagstidningarnas kultursidor, det vill säga: de sköna konsterna, och intet annat. Men i den vetenskapliga diskurs som ägnar sig åt evolutionsbiologiska tolkningar av människors (och för den delen även andra arters) sociala beteende och samhällsbyggande avser man med kultur något mycket mer vidlyftigt och mångfasetterat, nämligen hela den arsenal av normer som de enskilda individerna har anammat eller pådyvlats av sin sociala omgivning. Dessa beteenden är således inte formgivna av naturligt urval och genetiskt rotade, utan produkter av påverkan och instruktioner från mor och far och andra individer i omgivningen.

Å andra sidan – vilket är viktigt att komma ihåg – fungerar dessa kulturella system endast tack vare att eoner av naturligt urval har gynnat individer som haft tillräcklig hjärnkapacitet för att begripa och infoga sig i ett så komplext regelverk som kännetecknar mänskliga kulturer. I grund och botten är således människors förmåga och beredvillighet att infoga sig i den ena eller andra kulturmiljön i grund och botten en produkt av naturligt urval. Naturligtvis – frestas man tillägga. Alla bär vi på arvsanlag som ger oss en mängd kompetenser, som exempelvis talets gåva. Vilket språk vi talar, svenska eller swahili, beror däremot på i vilken språkmiljö vi har vuxit upp och lever våra liv.

I sin bok Mixes Messages framställer Robert Paul denna ”kulturförmåga” som människoartens viktigaste egenskap och vassaste vapen i kampen för tillvaron. Individens beredvillighet att acceptera sin sociala omgivnings kulturregler ger gruppen eller stammen bättre sammanhållning och motståndskraft mot påfrestningar av alla de slag, alltifrån tillfällig resursbrist till krig med grannstammarna. Inte minst skiljer sig olika människogrupper från varandra genom att ha uppfunnit olika varianter av religiösa konstruktioner. De markerar effektivt vilka som är ”vi” och vilka som är ”de”. Mängder av sällsamma beteendenormer har, skriver Paul, tillkommit och bevarats därför att de har ökat fredligheten och samarbetsförmågan inom gruppen och därmed dess potential att gå segrande ur konflikter med granngrupper. Ordet ”tradition” känns relevant. I varje människogrupp, det må vara en jägarstam i regnskogen, en idrottsförening eller en akademi, håller man på ett antal traditioner som är gruppspecifika och som inte får ifrågasättas eller kritiseras.

Den bild som Paul i sin bok målar upp av kulturernas uppkomst och deras betydelse för människoartens succéartade historia bygger på en modell som utformades av evolutionsbiologerna Peter J Richerson och Robert Boyd i deras beundransvärda bok Not By Genes Alone.How Culture Transformed Human Evolution (2004). Mänskliga populationer, skriver dessa författare, har egenskaper av två tydligt skilda slag: dels sådana som överförs genom arvsanlagen och så sakteliga förändras genom naturligt urval, till exempel språkförmåga, dels sådana som är ”smittsamma” och överförs från person till person, till exempel förmågan att tala ett visst språk. Uppenbarligen är den senare processen oerhört mycket snabbare än den förra. Under loppet av en generation kan dramatiska kulturella förändringar äga rum, medan de genetiskt rotade egenskaperna kräver selektion under ett antal generationer för att verkligen slå igenom.

Det är från Richerson och Boyd som Paul hämtat sin framställning av historiska processer, där genetisk evolution genom naturligt urval har växelverkat med kulturell förändring. Det är också de som har kläckt uttrycket ”dubbelärftlighet” (”dual inheritance”) som har blivit den vedertagna benämningen på denna process, som har drivits mycket längre hos vår art än hos någon annan.

Samtidigt som man måste medge att dubbelärftligheten verkligen är en intressant process eller tankemodell, bör man komma ihåg att det är vårt under årmiljoner av selektionstryck formgivna psyke som är motor och roder i den sociala kulturprocessen. Vår arts enorma kulturkapacitet är faktiskt en produkt av en mångmiljonårig selektionsprocess. Vad som har gynnat dess framväxt och blomstring är – summariskt uttryckt – det faktumet att samspelta lag i allmänhet klarar sig bättre i konkurrensen än lag med sämre sammanhållning. Inte att förglömma är att även om vår art har utvecklat en långt mer komplex kultur än någon annan, så förekommer och fungerar dubbelärftlighet och traditioner också hos många andra arter.

I Pauls bok kan man läsa fascinerande skildringar av de mest egendomliga kulturer som upptäckts och beskrivits hos mer eller mindre isolerade folkgrupper i olika världsdelar, kanske framför allt i Nya världens regnskogar. Ett exempel: i Sydamerika fanns det in på 1900-talet stammar där all sexualitet betraktades som något ”fult” och förbjudet. En fördel med den regeln var att konkurrensen mellan männen om kvinnornas gunst hade eliminerats och därmed en stor del av våldet. Men hur kunde stammen fortleva, om alla sexuella handlingar hade bannlysts? Jo, genom att röva eller köpa barn från grannstammarna!

Förvisso finns det en hel del intressant att läsa och lära i Mixed Messages. Boken har emellertid betydande svagheter, inte minst genom den extremt krångliga prosa som författaren excellerar i. Den som önskar sätta sig in i dubbelärftlighetens funktionssätt och betydelse för mänsklighetens avancemang till jordklotets dominerande art, tillrådes att hellre, eller åtminstone först, läsa Richersons och Boyds bok, som ger en förträfflig introduktion till det intrikata samspel mellan biologiska anpassningar och kulturinflytande som hos vår art har drivits så långt – att vår framtida existens kanske hotas.