Istället är det den aldrig fullbordade alliansen mellan det allt starkare Tyska kejsarriket och den fortfarande dominerande världsmakten Storbritannien som stannar kvar i tankarna. Så mycket hade kunnat bli annorlunda. Så mycket hade kunnat bli bättre. Det vill säga: om Bismarcks realistiska och kompetenta sätt att leda tysk utrikespolitik hade fortsatt att dominera politiken i Berlin även efter rikskanslerns avgång 1890.

Den bild som Thies tecknar av riksgrundaren stämmer dåligt överens med vad de oinvigda skulle vänta sig. Otto von Bismarck älskade familjens gods och livet på landet. Studierna bedrevs med viss framgång, men utan att följa de traditionella ramarna för hur bildning borde insupas – undantaget var historia. Desto större var den unge mannens intresse för kvinnor, sprit och spel. Detta orsakade betydande bekymmer för fa...