Jag har tillbringat sommaren med Marika Stiernstedts bastanta och sjuttio år gamla Kring ett äktenskap, där hon medelst brev och dagboksanteckningar berättar om sitt äktenskap med Ludvig Nordström, ”Lubbe” kallad.

Äktenskapet varade mellan 1909 och 1936 och tilldrog sig visst intresse eftersom båda var författare.

Både Stiernstedts och Nordströms författarskap är hjärtskärande bortglömda, med möjligt undantag för ”Lubbes” radiorepor­tage om ”Lort-Sverige”, som också utkom i bokform och vållade förfäran och indignation och banade vägen för folkhemmets yttre och inre renskrubbning.

Kring ett äktenskap ger upphov till en och annan skammens rodnad, och en både sjunkande och befriande känsla av att vissa saker aldrig förändras.

De lär känna varandra brevledes. ”Lubbes” limmande på Marika är högstämt och försiktigt till en början; båda vet hur man retar mottagarens nyfikenhet, hur attraktionen ska byggas med en sticka i taget, båda ser till att tryffera sina brev med franska citat och droppa namn på högdjur i bekantskapskretsen. ”Lubbe” visar ett översvallande intresse för Marikas författarskap, sockrar en del men langar också in beskare kryddor för att visa att han ”ser” henne på ett sätt som ingen annan, att han kommer att vara en oöverträffad mentor. Och hon gör förstås samma med honom.

Sen blir de ett par och gifter sig. Och breven blir kortare och sakligare. Båda gnor vidare med sina författarskap, ger sig ut på resor, följer varandra genom våndor och kassa recensioner eller inga alls, och misslynta sneglingar på kolleger som – givetvis oförtjänt – seglar förbi dem mot pengar och berömmelse och akademistolar.

”Lubbe” flänger mellan sina järn i elden, gör beställningsjobb åt olika företag, skissar på en egen ideologi som han kallar ”totalismen”, reser till London efter första världskrigets slut och skriver skitviktigt till Marika där hemma om olika storpotäters planer på en svensk tidning som ska vrida opinionen i rätt riktning och gissa vem som ska chefa över den?

Alla dessa högtflygande planer, alla dessa spännande projekt som blev intet.

Av nyfikenhet kollade jag igenom stadsbibliotekets bestånd av ”Lubbe”-böcker och beställde en volym med den lockande titeln Svenskar, från 1929. Tar mig över stock och sten för att hämta den, slår upp den med snålvattnet porlande.

Ju längre jag läser, desto mer förundras jag över författarens osvikliga förmåga att slarva bort en god historia, förirra sig i ovidkommande detaljer och snåriga sidospår.

Kontrasten mellan Nordströms höga uppfattning om sig själv – lojalt understödd av hustrun – och det undermåligt strukturerade byskvallret i Svenskar är nästan svår att ta in.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Om jag vore ett högt höns på någon av våra allt talrikare skrivarskolor skulle Kring ett äktenskap vara obligatorisk läsning.

Jag kan inte tänka mig ett effektivare botemedel mot den bland konstnärer så seglivade föreställningen att konstnärskapet kräver offer, och om man bara offrar tillräckligt mycket, och likt Abraham langar upp det käraste man har på altaret, då kommer konstens gud att se att man är av det rätta virket och belöna en med mästerverk och odödlighet.

”Allt för konsten.” Så kan den tysta överenskommelsen mellan Marika Stiernstedt och Ludvig Nordström sammanfattas. Under 26 år lyckades de övertyga varandra om att mästerverken väntade runt hörnet. Sen fanns det inte mer att offra, utom själva äktenskapet. Men mästerverken uteblev.