Att boken inte bara är en lärd och elegant kulturhistorik utan också något av en stridsskrift genom ombud framgår explicit av dess avslutande meningar: ”Men den samtid som dessa humanistpionjärer värjde sig mot är inte helt olik vår egen. Teologin är visserligen utbytt mot naturvetenskaperna och det skolastiska latinet mot en kompromissad engelska, men samma bristande historiska och källkritiska kunskaper, samma koncentration på yrkesförberedande utbildningar och samma känsla av universalitet och odödlighet som utmärkte medeltidens lärda värld förekommer också i vår tid. I denna verklighet skulle vi sannolikt behöva en ny Bruni, en ny Vergerio, en ny Valla.”

Hur gick frontlinjerna då, för 600 år sedan? Som omsusade och högmodiga segrare, med framtiden till synes redan erövrad, uppträdde skolast...