Siffror är magiska. De innehåller inte bara andra siffror utan också bedömningar, fördomar och känslor. Genom att mäta kan man avgöra hur något förhåller sig – på riktigt. Intrikata formler ger sofistikerade mått, som beskriver samband och skapar förutsättningar för teorier.

Mått gör det subjektiva objektivt. Ju mer som kan mätas, desto säkrare blir underlaget för kloka och framsynta beslut. Utan mätande, inga framsteg. Devisen What you measure is what you get lärs ut till managementstudenter världen över.

Detta är en föreställning med allvarliga biverkningar. Det flitiga mätandet är nämligen beroendeframkallande. Människor mister tilltron till sitt eget omdöme, blir obenägna att ta ansvar för sina upplevelser och prestationer, och allt ängsligare.

Är du tjock eller mager?

Hur gick löprundan?

Sov du bättre i natt?

De som mäter behöver inte själva besvara dessa och liknande frågor. BMI-formeln och pulsklockan bestämmer hur man ser ut och vad man har åstadkommit.

Människor som inte litar på sig själva riskerar sin integritet. Istället för att använda sin förmåga att handla rättrådigt oberoen­de av yttre påtryckningar – som är Svenska Akademiens definition av integritet – misstror de sina egna upplevelser. De blir lika ängsliga och rastlösa som Hemulen i Tove Janssons böcker om mumintrollen.

I Mumindalen är Hemulen den mest ömkansvärda, men också den modernaste varelsen. Hemulen är sällan nöjd med sig själv. Han vill förändra och skapa ordning. Målet är att bli så lik Muminpappan som möjligt.

Ända sedan Frederick Taylor började med sina vetenskapliga undersökningar i början av 1900-talet har det funnits en föreställning om att människor måste styras. Syftet har varit att komma åt den lättja som Taylor ansåg fanns inbyggd i varje människa (”the natural instinct and tendency of men to take it easy”). Taylor menade att en anställd kan behöva upp till åtta chefer, var och en med sin specialitet.

Iett samhälle där det mesta kan mätas behöver ingen längre pådyvlas någon styrning. Ängsliga människor vill ha fler siffror och mått. De tävlar villigt om att gå i trappor, äta äpplen och rapportera in sin sunda livsstil. Spelifiering (gamification) ger nya jämförelsemöjligheter, som kan användas både privat och på jobbet. Forskare talar om ­lyhördhet, ­alternativt funktionell dumhet. Men det handlar inte om den bekvämlighet eller solidaritet med kolleger som Taylor klagade på; snarare om att ängslighet har blivit ett normaltillstånd. Det mätande samhället är fullt av hemuler. (Forskarna själva räknar citeringar, följer mallar och påpekar att det behövs fortsatt forskning innan man vet säkert.)

Trots att regeringen har lanserat en tillitsreform – eller kanske just därför – blir även företag och myndigheter allt ängsligare. Det räcker inte med att ta hand om medborgarnas klagomål eller kritik som framförs i den allmänna debatten; hela befolkningens, ibland hela jordens, uppfattningar efterfrågas. Meningslöst mätande spär på ängsligheten:

Hur stort är förtroendet för Folkhälsomyndigheten? Av 6 000 tillfrågade svarade 2 065 att de hyste mycket eller ganska stort förtroende för denna myndighet. Förtroendebalansen blev 75, men vad siffran betyder kan man oroa sig för.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Hur väl står sig universitetets forskning? Genom att bedöma och väga samman uppgifter om utbildning, lärares kvalifikationer, utmärkelser och publicerade artiklar kan ett kinesiskt rankningsinstitut tala om var världens främsta universitet befinner sig. Mellan Stockholms och Uppsala universitet skiljer det 0,3 poäng. Är det mycket eller lite, viktigt eller oviktigt?

För att bli meningsfulla måste måtten värderas. Att reda ut vilka bedömningar och avgöranden som har stoppats in i balanser och rankningar blir i praktiken ogörligt. De som vill förstå vad siffrorna betyder får gissa. Det blir på nytt fråga om – subjektiva – bedömningar, fördomar och känslor. Skillnaden är att de som gissar inte behöver ta ansvar för någon bestämd ståndpunkt. De kan behålla sin grundläggande ängslighet.

I Mumindalen finns varken företag eller myndigheter. För Hemulen hade modern teknik varit förödande – tänk om Hemulen hade börjat räkna på sitt BMI! Frågan är dock om Muminpappan är det bästa föredömet. För ängsliga nutidsmänniskor finns ett bättre ideal – Snusmumriken.

Snusmumriken är inte perfekt – han röker och blir stundtals på dåligt humör. Men i hela Mumindalen finns ingen med så genuin integritet som Snusmumriken. Sent i november vänder han tillbaka till sommarens tältplats. Han går genom den regntunga skogen för att hämta några kvarglömda takter till sin nya melodi.