Det finns berättelser om universitet och högskolor som traderas från konferens till konferens och stundtals präglar både politik och debattretorik. Berättelser som inte nödvändigtvis präglas av vetenskaplig vederhäftighet, utan mer signalerar konsensus, om vad som gäller för tillfället: starka forskningsmiljöer, anställningsbara studenter, tvärvetenskapliga kluster, icke-utsmetade resurser och så nu då Massive Open Online Courses (MOOC:s).

Berättelser om webbaserad högre utbildning, på distans, brukar annars inte ha någon framträdande roll, kring detta finns inget konkurrenskraftens skimmer.

Fram till 1990-talet kunde ”distansutbildning” vara lika med uppsökande verksamhet, då lärare från mindre högskolor åkte ut och höll kurser på kommunkontor och bibliotek. Me...