Med namns nämnande

Det har nu gått ett drygt år. Staten Ukraina kommer, sannolikt, aldrig att få tillbaka sitt Krim. Inte heller de tatarer på halvön som nu hukar under den nyryska, postsovjetiska, propagandabilden som försöker ta ifrån dem deras bekymmersamma arv.

I sitt tal till nationen, ”linjetalet”, i december 2014, tillät sig president Putin att fabulera om förhållandet mellan Krim och Ryssland. Så här sade han: ”För Ryssland har Krim, det gamla Korsun, Chersones, Sevastopol en väldig civilisatorisk och sakral betydelse. Lika mycket som Tempelberget i Jerusalem för dem som bekänner sig till islam eller judaismen. På just samma vis kommer vi att förhålla oss hädanefter och för alltid.” Liksom för att glädja den ryska kyrkans patriark Kirill (självklart närvarande under talet), hänvisade han ocks&aring...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera

Läs vidare