När jag växte upp fanns det ett underbart radioprogram som hette Svar idag, där lyssnarna kunde ställa frågor om de mest skilda ämnen till olika experter. Litteraturfrågorna, som handlade om allt från gamla indianböcker till filosofen Spinoza och den sovjetiske avhopparen Viktor Kravtjenko, besvarades sakkunnigt av docent Staffan Bergsten (1932–2022).

Bergsten, som alltså nyligen avled, var en ovanlig litteraturvetare. Hans gärning präglades av stor lärdom och folkbildande ambitioner. Därför var det inte märkligt att han kände sig främmande för en del tendenser inom sitt ämne. I en artikel i Upsala Nya Tidning, där han var en flitig skribent, ifrågasatte han den snåriga, pseudovetenskapliga jargongen hos många humanistiska forskare: ”De akademiskt skolade litteraturvetarna präglas i allmänhet av ambitionen att vara i takt med de nyaste teorierna och verkar mera sällan motiverade av kärlek till den diktning de skriver om […] Var finns människan i denna form av humaniora, kan man undra.”

Staffan Bergsten älskade den stora litteraturen, speciellt klappade hans hjärta för poesin. Hans avhandling handlade om T S Eliot. Senare skrev han fina böcker om bland andra Gustaf Fröding, Erik Axel Karlfeldt och Tomas Tranströmer, den sistnämnde blev också en vän.

Jag hade aldrig någon kontakt med Bergsten, vilket jag kan ångra idag. Men han recenserade mina två första böcker – den ena handlade om Gunnar Ekelöf, den andra om Arthur Koestler – i Upsala Nya Tidning. För en författare är det naturligtvis roligt att få beröm. Men viktigare är att bli förstådd. Därför var det en ynnest att bli recenserad av Bergsten, han såg vad som var väsentligt i ens böcker.

År 2007 kom Staffan Bergstens översiktsverk Den svenska poesins historia. Där finns ett citat från den eminente litteraturhistorikern George Steiner,
”Litteraturkritik bör utgå från en kärleksskuld”. (Det är dock bättre på engelska: ”Literary criticism should arise out of a debt of love.”) Jag tror att Bergsten hade hämtat citatet från min Ekelöfbok, Poeten och sophelikoptern. Men det var framförallt en bra beskrivning av hans egna utgångspunkter.