Solzjenitsyns fiende, det sovjetiska imperiet, hade brutit samman tre år tidigare och Rysslands främsta levande författare hade med sin nya text föresatt sig att skissera en vision för sitt nyvunna hemlands ideologiska grundvalar. Dilemmat var att enbart landet var nytt, idéerna var sedan länge bekanta.

I likhet med ett betydande antal ryska författare och intellektuella före honom spårade Solzjenitsyn sitt civilisationsprojekt tillbaka till den historiska period som sammanföll med slutet på den stora oredans epok och början på Romanovdynastin, i synnerhet dess första tsar, Michail I:s regenttid 1613–1645. Den ryska statens konstitution under dessa år, förklarade Solzjenitsyn, hade bland Europas stater varit unik såtillvida att den baserats på principer som återspeglade det ryska folkets specifika karaktär: en obegränsad suver&a...