Det har nu gått nästan 40 år sedan Edward Said publicerade sin bok Orientalism. Lärda böcker om vad som kan tyckas vara ett ganska smalt ämne – Västerlandets studium av Orienten och då främst Mellanöstern – brukar inte väcka någon större uppmärksamhet. De glöms snabbt för att samla damm på något universitetsbibliotek. Saids bok, som var en rasande uppgörelse med professorer i arabiska och närbesläktade ämnen, förmår emellertid fortfarande att väcka heta känslor.

Said har anklagats för att vara tendentiös i behandlingen av sina källor och dessutom för att i stort sett ha förstört humaniora. Hans fiender brukar triumferande anföra att han var influerad av Michel Foucault och därmed förde in en destruktiv relativism i humaniora och humanistisk forskning. S...