Människor som är någorlunda kultiverade och logiska, som anser att vi har en plikt att både söka kunskap och föra den vidare, tror sannolikt att denna plikt förklarar varför vi har universitet. Och de är öppna för den tanke som har framförts på många olika sätt sedan den moderna tyska akademins födelse och framväxten av Geisteswissenschaften, nämligen att kunskap inte är av ett enda slag och att det på ett universitet måste finnas ämnen som varken är naturvetenskaper eller yrkesförberedande. Dessa ämnen, sedan renässansen kända som ”humaniora”, är vigda åt att öka vår förståelse av världen snarare än att förklara den, och det främsta föremålet för deras studium är vår civilisations kulturella, konstnärliga och filosof...