Under några veckor i januari gestaltade skådespelaren Gustaf Skarsgård, i rollen som vinglig klassresenär i SVT:s dramaserie Bibliotekstjuven, en av de mest underhållande och förskräckande dramasociopaterna vi sett i svensk tv. Han spelade inte verklighetens ”bibliotekstjuv” – mannen som manipulerade sina kolleger på Kungliga Biblioteket, systematiskt stal historiskt värdefulla bokutgåvor och, sedan han suttit häktad, sprängde sig till döds i sin Stockholmslägenhet – utan en konstnärligt grovhuggen karikatyr där alla avvikande drag var effektfullt förstärkta: narcissismen och naiviteten, skammen och skamlösheten, den bristande impulskontrollen och den sociala inkompetensen.

Redan efter det första avsnittet stod det klart att bristerna och inkompetensen var lika stora inom kritikerkåren. Martin Aagård i Aftonbladet kla...