Efter några närmast symboliska sammanstötningar tidigt på morgonen den 9 april upphörde allt militärt motstånd och den danska regeringen meddelade kapitulation. Därefter inleddes den så kallade ”samarbedspolitikken” som varade fram till 1943, då 100-tals sabotage och landsomfattande strejker fick ockupationsmaktens tålamod att tryta. Samarbetspolitiken upphörde, men inte samarbetet. Istället för en regering av folkvalda samlade sig departementscheferna till ett slags byråkratstyre som skötte administrationen av landet under ockupationens sista år.

Konstruktionen upprätthöll en fiktion av att Danmark, trots ockupationen, fortfarande var neutralt och suveränt, fortfarande demokratiskt och fortfarande i allt väsentligt ”danskt”. För tyskarna blev ockupationen av Danmark ett experiment, en lukrativ lösning som o...