Men undersökningar visar att även tränade soldater ogärna skjuter för att döda, till och med när beväpnade fiender stormar emot dem. Bara 15 procent av soldaterna under andra världskriget tog del i striderna genom att skjuta på fienden. Men för dem som sköt och dödade var detta ofta det största traumat. Det värsta var inte skräcken, inte skrikandet, sårade kamrater – utan att de hade släckt en människas liv.

Författaren William Manchester tar upp detta när han skriver om sin tid som soldat i andra världskriget. Hans enhet blev beskjuten av en krypskytt som barrikaderat sig i en fiskebod. Manchester bröt sig in i det lilla skjulet och hamnade i samma rum som skytten:

”Han satt fast i sin sele och jag sköt honom med min 45:a. Jag kände ånger och skam. Jag minns hur jag viskade dåraktigt ’Jag ...