I Såanäs i Stenbrohults socken i Småland fanns det en man vid namn Jacob som levde illa med sin hustru. Då hon en julhelg i min ungdom, berättar Carl von Linné, skulle gå över isen till kyrkan faller hon igenom. I en kvarts timme håller hon sig fast med händerna vid iskanten och ropar efter hjälp. Mannen står vid stranden och ser på och sade sig inte våga sig ut på isen ”ty han miste henne gärna”. Hon drunknade. Fem år senare börjar Jacobs fingrar – med vilka han hade kunnat ha hjälpt sin hustru – att ruttna, varefter han sedan dör. En annan av Linnés uppteckningar handlar om en greve Cronhielm som möter en bonde på isen, som råkar köra på hans släde. Greven slår honom i huvudet så att han dör. ...