”till slut kom de fram till en liten dal som var vackrare än något de sett tidigare på dagen. Och där, mitt på ängen, stod ett hus som nästan liknade en kakelugn, mycket fint och målat med blå färg.”

Så ser Mumindalen ut, som den första gången beskrivs av Tove Jansson under andra världskriget. Från Småtrollen och den stora översvämningen som gavs ut 1945, till Sent i november från 1970 hinner Muminvärlden genomgå ett antal förändringar. Från sommar till vinter, från barnets äventyrsberättelse till den vuxnes utvecklingsroman, från yttre till inre hotbilder. Den röda tråden är mörkret och rädslan, och tryggheten som alltid finns där i beredskap men tar sig olika uttryck allteftersom vi blir äldre.

I denna första bok är ...