Häromåret kunde Ebba Busch inte svara på vem som hade skrivit Giftas, Gösta Berlings saga eller Gentlemen. Och Annie Lööf trodde att Gustav II Adolf levde på 1800-talet.

Den kortvarige s-ledaren Håkan Juholt publicerade 2011 en kulturartikel om musikalen Les Misérables, baserad på Victor Hugos Samhällets olycksbarn. Senare avslöjades att artikeln hade skrivits av Daniel Suhonen, som tagit hjälp av en Kalle Anka-pocket.

År 2009 överraskade dåvarande kd-ledaren Göran Hägglund med en debattartikel om bibliotekens roll. Han hävdade att också äldre klassiker som Vergilius måste få plats där. Kulturcheferna Åsa Linderborg och Björn Wiman uttryckte därefter förvåning över Hägglunds plötsliga engagemang för romersk poesi. Även i Linderborgs och Göran Greiders bok Populistiska manifestet (2018) berörs Hägglunds Vergiliusintresse.

En bakgrund till Hägglunds utspel finns i en artikelserie från 1988. Ingvar Björkeson hade utkommit med en nyöversättning av Vergilius Aeneiden och Svenska Dagbladets kultursida inbjöd några författare att skriva om verkets betydelse idag. Särskilt minnesvärda inlägg kom från Willy Kyrklund och Sven Delblanc.

Kyrklund beklagade ovanan att alltid framhäva olika klassikers ”aktualitet”: ”Man kunde tycka att hur människor tänker idag, det vet jag ju eftersom jag lever idag och jag orkar inte höra på det en gång till. Men hur människor tänkte och kände för länge sedan kan kasta ett eget ljus över människans förutsättningar, de banor efter vilka hennes tankar och känslor löper när tillfälle ges.”

Som litteraturfrälst 16-åring klippte jag ut Kyrklunds artikel och sparade. När Kyrklund dog 2009 skrev jag en krönika om honom, där jag hänvisade till artikeln om Vergilius.

Min krönika lästes av Fredrik Haage, som då var talskrivare åt Hägglund. Haage tog upp Kyrklunds tankegång i en artikel som KD-ledaren undertecknade, utan att förmodligen själv ha något större intresse för frågan.