Det berättas om Madame de Pompadour att hennes upprördhet över jordbävningen i Lissabon 1755 var så stor att hon avstod från puder en hel vecka. Anekdoten dyker upp i minnet när man betraktar händelseförloppet under hösten 2015. Ingen jordbävning denna gång, ingen naturkatastrof, men väl en kulturkatastrof: desperata människor på flykt i bräcklig farkost, tydligt symboliserad i bilden på ett av offren. Ett drunknat barn på en strand, och bilden väckte känslostormar till liv. En återkommande kommentar var: det kunde ha varit mitt barn. För var och en som sett en treåring sovande på mage var det svårt att inte associera till det egna livet, och till hur orättvist livet är. Att barnets ansikte delvis var dolt förstärkte ytterligare känslan av identifikation: en treårings rundade kind är allm&aum...