När modernismens hegemoni började svikta

Än idag skrivs det musik som prickar de internationella topplistorna och inbringar klingande exportmiljoner.

Vilka är det då som ”skriver” denna musik? Ja, inte är det de som med ritstift sätter toner samman på notlinjer till en komposition. Den i egentlig mening skrivna svenska musiken, den vi kan kalla vår konstmusik, är en tystlåten genre som inte gör mycket väsen av sig. Beror det på att den saknar en ikon, en musikens Ingmar Bergman eller en svensk Stravinsky?

Kungliga Musikaliska akademien menar att så är fallet. Frånvaron av ”en central svensk musikpersonlighet i svensk tonkonst” har därför fått motivera utgivningen av en serie tonsättarbiografier. Hittills har det blivit nio volymer med tonvikt på nittonhundratalets modernister. Senast utkomna är två biografier över fullt verksamma...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Camilla Lundberg

Journalist och musikkritiker, tidigare musikchef på Sveriges Television.

Läs vidare