Trenden har under det sena 1900- talet varit glasklar: av den populärkulturella expertisen har Rolling Stones alltid ansetts finare än Beatles, men gillar man likafullt Beatles, är det naturligtvis så att John Lennon är finare än Paul McCartney. Och förklaringen är enkel: den som tycks ha svårast att anpassa sig till vad som uppfattas som de mest normala borgerliga föreställningarna anses besitta speciella konstnärliga eller intellektuella kvaliteter.

Under 1900-talet har just själva avvikelsen från en föregiven borgerlig norm för hur man bör uttrycka sig muntligt, eller för hur man bör skriva eller måla, regelmässigt förts fram som ett (sällan tillräckligt men nästan alltid nödvändigt) kriterium på estetisk och konstnärlig kvalitet.

Ursprunget till detta står att finna i det borgerliga samhällets födels...