När Lehman Brothers kollapsade var resonemanget bakom beslutet att låta banken gå i konkurs långtifrån uppenbart felaktigt. Det var en kalkylerad risk. Tanken att varje bank var så oupplösligt kopplad till varje annan bank att den måste räddas förpliktade skattebetalarna till obegränsat stöd. Lehmans kollaps kunde helt återföras på en enda mans övermod: Dick Fuld, bankens vd sedan 1994. Han kunde ha nått en överenskommelse med Koreanska utvecklingsbanken men insisterade på ett omöjligt pris, och hans förhandlingspartner drog sig ur.

Det fanns inget skäl för att Lehman skulle drabbas av detta öde. Det hade varit ett välfungerande företag, konsekvent framgångsrikt inom tre olika områden: som investmentbank och förvaltare av fasta löner och tillgångar. Denna modell övergavs i princip av Lehman Brothers i sam...