Scenerna och vittnesmålen från katastrofen i Norge är svåra att värja sig mot. Bilder av barn och ungdomar som simmande försöker undkomma mördarens kulor fastnar på näthinnan och dröjer sig kvar, liksom insikten om den metodiska och ohyggliga kallblodighet som kännetecknar attentaten. I mångt och mycket tar orden slut och avgrunden öppnar sig. De fantasier som ständigt florerar i de extremistiska undergroundvärldarna på internet har plötsligt förvandlats till en ohygglig verklighet.

Det är ännu för tidigt att göra några mer djupgående analyser av vad som har skett och varför. Det finns inga enkla förklaringar, och vi bör värja oss mot sådana. En händelse av det här slaget kräver en djup och mångsidig analys – det är vi skyldiga offren. Men några reflektioner är ändå...