Samtidigt hör jag vid frukosten dialekter från landet blandas med utländska språk, från både gäster och personal. Går jag för att checka ut i receptionen möter jag en dam som bryter på spanska när inte den yngre tjejen från Solna sitter där. Svensk sjömilitär tradition fortlever – visserligen i förläggningsform – och bärs vidare i en mångspråkig miljö.

Lite senare möter jag ett antal juriststudenter från Uppsala. Någon nationsfest hade tydligen ägt rum dagen innan, för de ser ut att vara dagen efter. Kort sagt, skillnaden mellan juriststudenter när jag läste och juriststudenter nu är uppenbarligen minimal. Dock. De talar ett annat språk än svenska sinsemellan.

Några dagar senare lyssnar jag till en längre sverigedemokratisk utläggning om svensk kul...