Aristoteles gäller med rätta för att vara den förste naturvetenskapsmannen. Visserligen hade andra naturfilosofer under några århundraden före honom börjat tänka i banor bort från det mytiska och övernaturliga till försök att finna rationella förklaringar till naturfenomenen. Det var för dem inte längre gudarnas vrede som var orsak till solförmörkelse; det fanns naturliga förklaringar. De ställde också frågor om materiens innersta beskaffenhet och svarade, oftast med olika uppfattningar sinsemellan. Likaså började de fundera över vad de yttersta orsakerna var, ja vad en ”orsak” överhuvudtaget var för något. Och de började använda sig av matematiken som verktyg för sitt tänkande, en matematik som visserligen i våra ögon var mycket primitiv – det rörde sig egentlig...