Direkt efter Josef Stalins död inträffade en serie lägeruppror i Sovjet. Till de tre större hörde de i Vorkuta och Norilsk 1953, samt året därpå i Kengir i Kazakstan. Diktatorns frånfälle hade tagits emot med glädjevrål av fångarna och en partiell amnesti hägrade. Den visade sig dock endast omfatta dem med kortare straff, vilket i praktiken innebar vanliga kriminella. Majoriteten av internerade utgjordes av politiska fångar, dömda till standardstraffen på tjugofem år. De såg nu sina förhoppningar om frihet, eller åtminstone straffreducering, grusas.

Samtidigt blev skjutningarna av fångar alltmer råa och slumpmässiga. Ilskan över dessa mord, då m...