Det brittiska veckomagasinet The Economist illustrerade utvecklingen med en variant av Hieronymus Boschs berömda målningar av skärselden med småjävlarna utbytta mot Europas högerpopulistiska partiledare. Frankrikes Marine Le Pen red på en tupp, Nederländernas Geert Wilders stod redo med tortyrinstrumenten, och i mitten dansade vår egen Nigel Farage i full färd med att bränna den brittiska premiärministern David Cameron på ett kättarbål.

Och ungefär så känns det.

Nigel Farages parti, United Kingdom Independence Party, UKIP, har det senaste året delvis lyckats kasta om spelreglerna i brittisk politik. Vad som år 1991 började som ett anti-EU-parti långt ute i marginalen, har med tiden börjat behandlas som den tredje kraften i brittisk politik.

Och det har gått fort.

I det senaste nationella val...