Klockan är strax efter åtta på kvällen när vårt pyttelilla flygplan landar på den pyttelilla flygplatsen. Planet från Helsingfors kommer två gånger dagligen och utgör den enda regelbundna flygtrafiken i regionen. I samlad tropp lämnar vi planet, korsar den pyttelilla landningsbanan och går in i huvudbyggnaden för att hämta vårt bagage. Efter några minuter går det pyttelilla bagagebandet igång och skylten ovanför visar ”Helsinki”. Man frågar sig om det inte vore enklare att dela ut bagaget för hand. Vi är trots allt bara tjugo resenärer.

Jag sätter mig på bussen till orten, som vi kan kalla Finnby. Jag öppnar min laptop och läser återigen mejlet från Mikko, min kontakt vid Företaget. Han lät nästan desperat. ”Vi behöver dig här imorgon. Akutjouren ...