För inte så länge sedan besökte jag till exempel en nordkoreansk restaurang i Amsterdam, grundad, organiserad och ledd av det holländska exemplet på denna sällsynta och speciella människosort. Jag är glad att jag gjorde det, för inte långt därefter stängdes restaurangen föga överraskande. Som ett kommersiellt projekt var det avgjort riskabelt.

De nordkoreanska servitriserna framförde danser, sjöng och spelade piano, allt med den totala brist på spontanitet och skräckslagna automatik som är så välbekant för dem som besökt Nordkorea (som jag gjort, för mer än tjugo år sedan). Jag tror att vi måste invänta regimens fall för att få veta hur dessa kvinnor kom att bli utvalda som servitriser i Amsterdamföretaget; man gissar att deras familjer i hemlandet hölls som gisslan för att gar...