När jag senast såg efter hur konsten mådde, på de båda samtidiga utställningarna Market och Supermarket (Stockholm, februari 2007), började jag snart associera till de accelererande klimatförändringar som tidningarna har varit fulla av det senaste året. Det samlade intryck jag fick när jag gick genom rum efter rum var att man även inom konsten håller på att köra slut på någonting, konsumera sönder någonting, så att den planet som kallas konstvärlden snart kommer att bli en permanent öken, torr som grusgropen efter en försvunnen glaciär. Det är förstås en orättvis jämförelse och jag ska försöka motivera den.

På Supermarket visades en serie teckningar av den skotske konstnären Stuart Murray. Han har ritat av män på puben och skrivit ner saker de säger: de...