Upplysta svenskar däremot, som filosoferade i den anglofona filosofins klara och kal­la ljus, såg saken annorlunda. Vi hade lärt oss, och nu förenklar jag förstås, av tänkare som Bertrand Russell och G E Moore att den den typ av spekulativ metafysik som Hegel representerar hör det förflutna till. Den moderna filosofins analytiska klarhet hade gjort hegelianskt mummel till en anakronism. Kapitlen om Hegel i Karl Poppers The Open Society and its Enemies från 1945 skulle ha utgjort något slags nådastöt. Men så blev det inte. Om det va...