Allt detta är nog de flesta överens om. Jag tror också att de flesta håller med om att vi under de senaste tio, tjugo åren kunnat notera rätt omfattande försämringar av den intellektuellt kvalificerade opinionsbildningen.

När jag började arbeta som kritiker i Svenska Dagbladet i början av 1990-talet, fanns det fortfarande frilanskontrakt, som gjorde att åtminstone några av tidningens kritiker kunde försörja sig hyfsat på sin verksamhet. En framgångsrik kritiker tjänade runt 12 ooo–15 000, vilket var ungefär hälften av kulturchefens inkomst.

Kultursidorna hade i sin tur sinsemellan olikartade profi ler vad gäller ideologisk, estetisk, filosofi sk och vetenskaplig profi l. Detta sammantaget medförde att skribenter generellt sett hade en förhållandevis trygg bas, vilket var en förutsättning för att kritisera dominerande str...