Som i flera andra vrångbilder finns det trots allt ett korn av sanning i den tendentiösa bilden av Iran. Landet styrs enligt religiösa principer och resonemang som ofta kan tyckas främmande och bisarra för sekulariserade betraktare. Sådana vill helst se religionen som en civilisatorisk barnsjukdom som upplysta västerlänningar är i färd med att lägga bakom sig.

Hur har det kunnat gå så illa? Iran var för bara några få årtionden sedan visserligen också då en diktatur men en diktatur som höll på att moderniseras, där kvinnorna uppmanades att kasta slöjan och som höll på att få den utbildade medelklass som brukar vara ett viktigt steg mot en fungerande demokrati.

Demokratiseringssträvanden i Iran går ganska långt tillbaka i tiden. Redan under 1900-talets första decennium försök...