Staffan Skotts trevliga artikel i Axess nr 2 om sjötermerna i Evert Taubes visor kan följas upp med några iakttagelser om en källa till ”Möte i monsunen”. Skott nämner ”ramberättelsen” i visan, något som leder till Joseph Conrad, mästaren i komplicerat berättande av sjöhistorier. En av hans berättelser heter Typhoon. Den tilldrar sig på en mycket sjöduglig, rätt stor ångare. När historien börjar har båten just flaggats om från engelsk till siamesisk flagg. I den siamesiska hamnen skall tvåhundra kulier inkvarteras jämte deras resgods, träskrin som innehåller deras pengar. Så kommer stormen, och i lastrummet där kulierna är instängda har lådorna kommit på drift och krossats i den våldsamma sjögången. Deras silverdollar rullar vilt omkring, och kulierna slåss inbördes i ett oöverskådligt tumult. En rådig styrman och en båtsman reder upp saken, och kaptenen får allt att sluta väl, vilket går tack vare omflaggningen.

Det är en spännande historia med, som alltid hos Conrad, lysande psykologiska porträtt. Ovädrets framfart är vidunderligt skildrat, och den tuffa båtens rörelser beskrivs så att man känner de ombordanställdas kärlek till den.

De tvåhundra kulierna på Conrads båt kommer ombord i Siam, liksom den last som Fritiof Andersson har berättat om i visan, och de behandlas mest likt djur i sitt lastrum. Slagsmålet beskrivs så här; det är när styrmannen och båtsmannen kommer in i lastrummet: ”Där ljöd emot dem ett förvirradt larm, ett rasande tumult, ett vildt mumlande, ilar af skrik, som dogo bort, och fötters tramp blandadt med ljudet af sjöarnas slag.”

”Vrålet blandades med storm och böljors dån”, berättar Fritiof Andersson på sitt koncisa sätt om djuren, som har brutit sig ut ur sina burar och slåss inbördes.

De djur som nämns i visan är ”tigrar, lejon, elefanter” och så en tjur och en gorilla. Både elefanten och gorillan kan man hitta hos Conrad. Den flagga som spelar en viss roll i början och slutet av hans berättelse är den siamesiska, som noga beskrivs: den är röd och har en vit elefant i mitten. Också gorillan finns med. Så här beskriver Conrad båtsmannen:

”Han var en ful, undersätsig, butter sjöman på omkring femtio år, sträfhårig, kortbent, långarmad, liknande en äldre apa. Hans styrka var ofantlig; och hans stora, tjocka händer, hvilka svällde som boxhandskar i ändan på håriga underarmar, handskades med de tyngsta föremål som om de varit leksaker.”

Han kämpar sig fram genom en kolbox och kommer ner till maskinrummet. Bland det man ser där är maskintelegrafen, vars ”skifva liknade ett ur af stora dimensioner, hvilket på taflan hade korta ord i stället för siffror. Bokstafsgrupperna framträdde tjockt svarta kring visarens vändtapp och symboliserade förträffligt högljudda utrop: FRAMÅT, BACK, SAKTA, HALF, STOPP; och den feta visaren pekade nedåt på ordet FULL, hvilket, på detta sätt utpekadt, fångade blicken på samma sätt som ett skarpt rop fångar uppmärksamheten.”

conrads roman heter i original Typhoon; den kom ut 1903, alltså just före Mörkrets hjärta. Den kom ut i svensk översättning år 1918, av Harald Jernström; det är den som jag har citerat här, och den heter Taifun. Evert Taube har lagt in vink till den redan i första strofen: ”En fullriggare det var, och dess namn var Taifun”. Varför skulle en fullriggare från Åland heta så i en visa, om det inte vore som ett tack eller en hyllning till Joseph Conrad? Och det finns många fler anknytningar mellan visan och romanen att hämta.

mikael timm har i sin Taubebiografi berättat att när Evert Taube skulle ut på en långresa år 1928 gjorde han upp en lista över vad som skulle medföras. Timm anför ur listan ”bl a Kipling, Conrad och naturvetenskapliga böcker med anknytning till resans mål”. Så Conrad har intresserat Evert Taube.

Varför har sambandet mellan Evert Taube och Joseph Conrad inte uppmärksammats? Det är nog minst två faktorer som har spelat in. Den ena är den image som Taube omgav sig av eller har omgetts med, den av den sorglöse, naive berättaren av skrönor i visform. Den andra är genregränserna, som ibland hindrar oss från att tänka att en visa som har blivit folkkär och uppfattas som ursvensk kan vara inspirerad av en spännande roman som tillhör världslitteraturen.