De två författarna träffades när de jobbade på tidskriften Fortune, och båda har länge skrivit om teknologi. Schlender kände dessutom Steve Jobs väl efter 25 års vänskap och ville teckna en mer nyanserad bild än den gängse av mannen bakom världens nu högst värderade bolag.

På sitt sätt är det lustigt att just denna inofficiella biografi, för vilken författarna nekades intervjuer av Apples pr-avdelning, nu har blivit bolagets favorit. Apples vd Tim Cook talar i boken ut om hur Walter Isaacson gjorde Jobs en ”enorm otjänst” och ”misslyckades med att fånga hans personlighet”.

– Man får känslan av att Steve är en girig, självisk egoist. Personen jag läser om där är någon jag aldrig skulle ha velat jobba med under så lång tid, säger han. Cook får medhåll av Apples designchef Jony Ive, som i en New Yorker-intervju säger att hans ”respekt inte kunde vara lägre” för Isaacsons bok.

Båda biografierna tar dock upp samma nyckelhändelser i Jobs liv. De tar avstamp i Steves barndom, som inleddes med att han blev bortadopterad. Han växte upp i en unik miljö i vad som ännu inte kallades för Silicon Valley. Här levde nördarna för sina lödkolvar och bytte tummade exemplar av populärvetenskapliga magasin. Steve läste dock även humaniora, inspirerades av Shakespeare, Melville och Dylan, och fick tidigt upp ögonen för ordets makt.

1969 träffade han den fem år äldre Steve Wozniak från grannskapet Sunnyvale. Wozniak var son till en Lockheedingenjör och själv ett uppfinnargeni. Deras första kommersiella samarbete blev en digital maskin som kunde härma ljudet från en telefonväxel och på så sätt göra så att dyra långdistanssamtal blev gratis. Wozniak ville sprida prototypen som gåva, men Jobs, som hade näsa för affärer, paketerade och sålde den för 150 dollar styck.

Här – liksom överlag – tränger Isaacson djupare in i Jobs personliga relationer, liksom i hans hippietid på Reed college. Han tecknar ett rikare persongalleri – det gäller allt ifrån Jobs föräldrar till Apples tidiga team av pojkar från grannskapet.

När Wozniak har byggt parets första datorprototyp lyckas de få fram riskkapital av affärsängeln Mike Markkula, som hade en chefsbakgrund från Intel. Snart lanserar de Apple II, vars popularitet stadigt bara ökar. Försäljningen stiger från 7.8 miljoner 1978 till 118 miljoner 1980, samma år som bolaget introducerades på börsen.

Apple växer från en handfull anställda 1977 till 2 700 personer 1981, och Steve blir plötsligt värd 256 miljoner dollar. De snabba pengarna sår splittring och en känsla av vinnare och förlorare på företaget.

Steve blir nu allt svårare att arbeta med. Hans känsla för detaljer – som att engagera sig för att välja ut den perfekta färgnyansen inte bara på datorerna utan även på maskinerna i fabriken – leder till förseningar och förluster för företaget. Han är explosiv och svartvit i sin kommunikation. Saker och ting är antingen världsbäst eller skit. Han misslyckas med att leda två olika team – det som jobbar på Apple III respektive datorn Apple Lisa.

Ett mindre sympatiskt drag är att han länge vägrade att ta ansvar för sin dotter Lisa – eller att ens erkänna faderskapet. Hon föddes 1978, då Steve var blott 23 år gammal. Ironiskt nog var detta exakt samma ålder som i vilken hans egen biologiske far lämnade bort Steve för adoption. Ironiskt är det väl också att han döpte datorn Lisa efter den dotter han inte erkände, något som han bekräftade långt i efterhand.

Här skiljer sig Isaacson återigen från Schlender och Tetzeli, som avhandlar dottern på en enda sida. Isaacson ägnar däremot Lisa ett helt kapitel och återger Jobs sporadiska besök då dottern inte ens visste vem han var. Jobs kunde sitta på trappan till det hus han så småningom köpte ås Lisas mamma, före detta flickvännen Chrisann Brennan, och diskutera praktiska saker, som vilka skolor som var lämpliga för dottern. Sedan körde han därifrån i sin Mercedes.

”Jag ville inte vara pappa, så jag var det inte heller”: så sammanfattade Jobs själv det hela senare.

Tetzeli och Schlender fokuserar istället på ingenjörskonsten och persongalleriet bakom olika händelseförlopp i Silicon Valley. Detta gör de väl. Deras mångåriga arbete som teknikskribenter möjliggör parallelldragning med vad som hände i övriga sektorer. De skriver om Microsofts uppgång och om de många andra ”datorklonerna” som Dell och HP. De har exklusivt intervjumaterial med Bill Gates i enrum såväl som i dialog med Jobs. De lägger större vikt vid Steves tid utanför Apple – 1985 till 1997 – då han mognade, träffade sin fru Laurene Powell och skaffade (planerade) barn.

Under denna period lärde sig Jobs mycket om kommunikation och ledarskap från Pixarcheferna John Lasseter och Edwin Catmull. Utmaningarna med att styra databolaget Next, som fokuserade på universitetsmarknaden, och animationsbolaget Pixar – vilka båda länge uppvisade röda siffror – tog ned Steve på jorden. Han kom tillbaka till Apple med ett större tålamod och en villighet att lyssna på andra.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Becoming Steve Jobs bjuder på ett par nya avslöjanden. Ett av dessa – som även har framhållits som en uppgift som talar till Steves fördel – var att Apples vd Tim Cook erbjöd sig att donera en del av sin lever till den då dödssjuke Jobs, vilket denne, trots att han var i akut behov av en transplantation, vägrade att ens diskutera saken. Detta är bara en av flera incidenter som visar gråtonerna i hans karaktär. En annan är när Jobs berättar för Disneys vd Bob Iger att cancern är tillbaka igen bara en knapp halvtimme innan de båda ska upp på scenen för att tillkännage Disneys förvärv av Pixar för 7,4 miljarder dollar. Jobs ville ge Iger möjlighet att fatta beslut byggt på korrekt information. Ditintills var hans fru den enda som kände till hans medicinska tillstånd.

Schlender och Tetzeli lyckas med konststycket att balansera ”Steve 1.0” mot den mognare Jobs som har lärt sig av motgångens läxa. Däremot hade de gärna kunnat sprida mer ljus över Apples mörkare och hemliga sidor, till exempel självmorden på Foxconns fabriker under 2010 (underleverantören i Kina nämns bara vid två tillfällen) och den illegala kartellbildningen i Silicon Valley som Apple var med om att organisera under åren 2005–2009. Då ingick Apple, Google, Adobe, Pixar, Intel, Lucasfilm och Ebay ett hemligt avtal om att inte rekrytera varandras personal, vilket innebar att lönerna för 63 000 anställda pressades under flera år. Förlikning pågår fortfarande.

Detta gäller dock även för Isaacsons bok. Vad den erbjuder, tack vare sina många intervjuer med Steve och hans närmaste krets, är fler detaljer kring olika händelseförlopp och en annan insiderkänsla än vad man finner hos Schlender och Tetzeli. Så är den också 120 sidor längre.

Isaacson hämtade merparten av sitt material från Jobs sista år i livet, medan Schlender och Tetzeli i större utsträckning har gått tillbaka till gamla intervjuer, vilket gör att de lyckas fånga mer av tidsandan från revolutionsåren. För den som intresserar sig det minsta för den teknologi som i så stor utsträckning påverkar våra liv idag framstår bägge böckerna som mycket läsvärda.