Det jämförande förhållningssätt som anläggs bidrar till ett vidgat perspektiv, och när författarna kontinuerligt ställs mot varandra ges levnadsöden och livsverk skarpare konturer. Titeln till Lönnroths studie är hämtad från Plutarchos stora verk Parallella liv där den grekiske filosofen jämför framstående greker och romare i syfte att visa på skillnader mellan grekisk och romersk kultur.

Delblanc och Enquist hör båda till 1900-talets mest betydande svenska författare. De var ledande gestalter i sin generation, deltog i debatter, syntes i tv mottog priser, hyllades av kritikerna och uppskattades av läsarna. Idag är Delblanc som gick bort 1992 oförtjänt bortglömd, medan Enquist som avled 2020 alltjämt är en läst och omtalad författare. För dem som är mindre insatta i de bägge författarnas karriärer kan Lönnroths biografi fungera som en stimulerande introduktion, och för dem som redan är inlästa på författarskapen ger det parallella studiet av liv och verk fördjupad förståelse för miljöns och tidsandans betydelse för det litterära skapandet.

”Lars Lönnroth erbjuder i Parallella liv en lustfylld färd genom två samtida författares fiktiva världar med många utblickar mot samtiden.”

Lönnroths bok är både personlig och lärd men ingen strikt vetenskaplig studie med noter och källhänvisningar. Själv kallar han den för en essay. Som vän till såväl Delblanc som Enquist kan han bygga åtskilligt på egna minnen och brev. Sedan studieåren i Uppsala stod han särskilt nära Delblanc, och under 1980-talet samarbetade de båda även med utgivningen av flerbandsverket Den svenska litteraturen. Men främst grundas biografin på omläsning och tolkning av författarnas texter. Uppläggningen är kronologisk, och analyserna av författarskapen görs mot bakgrund av aktuella samhällsförhållanden och kulturtrender. Kontinuerligt jämförs familjebakgrund, förhållningssätt till litterära strömningar, exempelvis dokumentarismen och det samhällskritiska reportaget, politiska händelser och tidsfenomen såsom 1960-talets kulturradikalism, kalla krigets debattklimat och feminismens framväxt.

Utgångpunkt för studien är 1950-talets Uppsala med sin konservativa universitetsmiljö dit såväl Lönnroth själv som Delblanc och Enquist kom för att studera litteraturhistoria. De två sistnämnda kände sig till en början osäkra i det akademiska livet men gjorde många viktiga erfarenheter i lärdomsstaden. Delblanc kom huvudsakligen att bli kvar i Uppsala där han periodvis även var lärare och forskare. Enquist lämnade staden i slutet av 1970-talet för Köpenhamn och Paris, ett nytt äktenskap och en lysande karriär som dramatiker. Tribadernas natt från 1975 om Strindberg och Siri von Essen gav honom världsrykte.

Delblanc och Enquist debuterade båda i början av 1960-talet. Den förstnämnde gav ut Eremitkräftan (1962), en allegorisk roman som tar upp en tematik som kom att prägla författarskapet, frihetens omöjlighet och tyranniets seger. Det stora genombrottet kom med Prästkappan (1963), en historisk roman som utspelar sig under 1700-talet. Också Enquist fascinerades av upplysningstiden och 1700-talet, vilket märks bland annat i Magnetisörens femte vinter om en tysk magnetisör. Med denna roman slog han igenom 1964 men blev mycket omtalad även för Legionärerna (1968), en delvis dokumentär skildring av baltutlämningen 1946. Debutromanen Kristallögat (1961) är idag tämligen bortglömd.

För båda författarna har barndomsupplevelserna spelat en avgörande roll och gestaltats på olika sätt i de litterära verken. Delblanc har levandegjort Vagnhärad i Sörmland i Hedebysviten som också blev en uppskattad tv-serie. I självbiografin Livets ax (1991) berättar han om en förtryckande far, medan Enquist i bland annat Ett annat liv (2008) behandlar sveket mot modern, den ensamstående och dominerande folkskollärarinnan i Hjoggböle. Den fromma väckelsemiljön i Västerbotten återkommer i flera av Enquists verk. Ännu ett föreningsband mellan de båda författarna är deras utgångspunkt i en muntlig berättartradition och anknytningen till Bibelns värld såväl språkligt som tematiskt.

Lars Lönnroth erbjuder i Parallella liv en lustfylld färd genom två samtida författares fiktiva världar med många utblickar mot samtiden och med tänkvärda resonemang om rollen som författare i ett kapitalistiskt samhälle. Både Delblanc och Enquist blev framgångsrika marknadsförfattare med goda inkoms­ter. I sina bästa verk ställer de existentiella frågor om liv och död bortom det dagsaktuella. Ingen av dem blev dock invald i Svenska Akademien. Man kan undra varför.