Den 22 februari var det 79 år sedan Hans och Sophie Scholl och Christoph Probst avrättades en timme efter att den bestialiske domaren Roland Freisler hade dömt dem till döden. De tre medlemmarna av Vita Rosen fick inom kort sällskap i dödsdalen av andra medlemmar i denna studentmotståndsrörelse. Otaliga andra motståndskämpar betalade också med sina liv. På årsdagar av deras död talar jag om det och lägger upp det på sociala medier, men inläggen möts för det mesta av likgiltighet. Tredje riket är ju historia. Vi lever i ett lyckligare tidevarv.

Trodde vi. Senast den 24 februari borde det ha gått upp även för globaliseringens ivrigaste förespråkare att krig och förtryck är möjligt också i Europa. I skrivande stund angriper Ryssland en mängd mål i Ukraina, inklusive sådana långt från utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk å vars vägnar Vladimir Putin säger sig agera. Det exakta situationen är svårt att bekräfta i detalj, men hittills verkar det mest ha handlat om luftangrepp mot strategiska installationer. Det rapporteras dock också att rysk marktrupp är på väg mot Ukraina från olika baser på den ryska sidan av gränsen, och belarusiska soldater förefaller också ha beordrats att röra sig mot Ukraina.

För krig är ingen halvmesyr. Putin säger sig vilja avnazifiera och avmilitarisera Ukraina. Det är visserligen märkliga mål, men om Ryssland verkligen vill avmilitarisera Ukraina behöver det först besegra sitt grannland i detta krig, för Ukrainas regering och befolkning har förklarat att de kommer att stanna, att de kommer att kämpa och att de inte kommer att ge sig. Rysslands mest förmånliga möjlighet vore att dra sig tillbaka med skammen och en blåtira, men det är högst osannolikt. I stället kommer ryska soldater att tvingas betala med sina liv för en härskares maktlystnad och paranoia precis som tyska soldater gjorde under andra världskriget. Ukrainska soldater kommer naturligtvis också att mista sina liv även om det kämpar tappert, och det kommer även civila ukrainare. Ukrainas ekonomi har redan skadats kraftigt, och även om det skulle bli ett snabbt krig kommer företag inte att våga investera i Ukraina inom någon snar framtid.

Rysslands ekonomi kommer också att skadas, för de sanktioner som nu införs har visserligen inte samma kraft som militärt våld och har också mindre kraft nu när Ryssland har minskat sin handel med Väst, men effektiva är de ändå. Dessutom är krig dyra. Förlorade människoliv, bortkastade pengar, förlorade ekonomiska möjligheter: även om Putin struntar i vanliga ukrainska medborgare borde han ha insett att detta krig inte kan sluta väl. Ändå skred han till verket. Kanske har han förlorat sans och förnuft. Helt uppenbarligen har han blivit paranoid, för Ukraina hotar inte Ryssland. Och till synes vill han skaffa sig en ledande roll i historieböckerna, även om den är negativ. Det har han lyckats med. Och hela Europa – hela världen – betalar priset.

Publicerad: 24 februari 2022