Han ansåg att denna egenskap gav honom en rad fördelar. Framförallt kunde han få den mest högflygande kund ur balans genom att säga att ”Min stora fördel är att jag är normaldum. Och jag begriper faktiskt inte vad du säger.”

Jag brukar tänka på det när jag följer den inomjournalistiska diskussionen. Få företeelser i den mänskliga kulturen får mig att känna mig så normaldum som den svenska pressetiska debatten. Jag begriper faktiskt inte vad de säger.

Urtypen är den medelålders manliga redaktionsräven i Publicistklubbsdebatten. Han står där i jeans och svart kavaj med en halv karta Nicorette malandes mellan käkarna och – med en myndighet man sällan ser utanför religiöst ortodoxa kretsar – deklamerar ”det publicistiska uppdraget”, ”demokrati”, ...