Jag har ofta undrat varifrån inspirationen kommer – om det är förlagen som övertalar forskaren, eller om initiativen kommer från vänner och kolleger, eller om det trots allt är författaren själv som är upphovsman till idén. Eftersom antologierna sällan upplevs som strömlinjeformade och helgjutna har jag i regel svårt att tro på sistnämnda alternativ, men det innebär inte nödvändigtvis att böckerna känns onödiga.

Resonemanget gäller i högsta grad för Carlo Ginzburgs Threads and Traces. Den enda gemensamma nämnaren i antologins essäer, eller rättare sagt i vissa av dem, kan sammanfattas med frågan ”Hur når vi historisk sanning?” Ginzburg har under flera decennier brottats med de radikala, antipositivistiska trender som svepte fram över Västerlandets lärda v&...