Jämfört med senare års fantasifoster om att världen styrs av intergalaktiska rymdödlor, att jorden egentligen är platt eller att Bill Gates står bakom covidpandemin är det lätt att bli nostalgisk inför de mer harmlösa teorierna som gav människor mening i tillvaron. Inte minst eftersom personer faktiskt dör när de vägrar ta vaccin eller faller offer för Kapitoliumstormande mobbar.

Att konspirationsteorier upplever en nu sällan skådad storhetstid i västvärlden har, givetvis, inte bara en orsak. Dels medger sociala medier spridandet av desinformation på helt nya sätt, dels finns det en utbredd misstro mot institutioner (som i sig kan vara mer eller mindre befogad), dels har vi att hantera en över trettioårig draksådd av hyperindividualisering parat med ett postmodernt kunskapsparadigm. Lägg därtill mindre vänligt inställda regimer som ständigt kastar in ny dynga i systemet, eller underblåser det som redan finns, och starka ekonomiska intressen (till exempel tjänar ”Infowars” Alex Jones grova pengar på sin webbshop) och du får dagens osmakliga cocktail.

Några enkla lösningar finns tyvärr inte. Att lära svenska elever källkritik är bra, men riskerar att anta formen av indoktrinering om kritiken inte bygger på ett klassiskt bildningsideal där begrepp som sanning och lögn äger sin riktighet. Det låter sig inte göras med nuvarande postmodernistiska läroplan, där kunskap är något som ”konstrue­ras” och själva ifrågasättandet av fakta premieras över sökandet efter densamma.

För att göra det ännu jobbigare händer det ibland att konspirationen visade sig vara ”sann”. Eller åtminstone inte helt fel. I början av pandemin spreds information om att covid-19-viruset skapats i ett kinesiskt labb i syfte att försvaga USA. Snabbt sattes bilden av att detta var en konspiration i syfte att så oro och split mellan Kina och resten av världen (vilket också skedde). Att Peking hade ett starkt intresse av denna bildsättning behöver inte sägas.

Själv tillhörde jag dem som inte riktigt trodde på storyn. Det lät för mycket Hollywood och, tja, foliehatt helt enkelt. Tills det visade sig att jo, visst hade det forskats på covidvirus på labbet i Wuhan och jo, det fanns ett uppenbart intresse hos dem som företrädde forskningsprogrammet att utbrottet absolut inte fick härledas till laboratoriet och jo, här finns det betydligt mer att gräva i (se SvD 10/4 -21). För att undvika missförstånd: virusutbrottets orsak är ännu inte fastslagen i skrivande stund och i det fall ”labbteorin” stämmer verkar det snarare handla om en olycka än en utstuderad plan från det kinesiska kommunistpartiet.

Poängen är att ett allt för kategoriskt avfärdande alltför tidigt av en teori riskerar att ge de värsta konspirationsförfäktarna ammunition i det fall storyn, åtminstone delvis, visar sig stämma. ”Ha! Vem är foliehatten nu? Nu ska vi bara avslöja rymdödlorna som styr världen så får ni skämmas riktigt rejält!”

Så drar man en djup suck och släpar sig till köket för att göra sig sin alldeles egen foliehatt.