I inledningen till sin uppmärksammade bok om livet i det östtyska ”transformationssamhället” skriver den tyske sociologen Steffen Mau: ”Natten mellan den 9 och 10 november 1989 stod jag som soldat i Nationale Volksarmee vakt vid en kasern i Schwerin, i stålhjälm och med laddad kalasjnikov – för att ’säkra objektet’.”

Vid vaktavlösningen varannan timme smugglades en liten transistorradio mellan mannarna, inställd på en västsändare, som upphetsat direktrapporterade från händelserna i Berlin, där en kommentator plötsligt utropade ”Muren är öppen, detta är slutet för DDR”.

De var alla helt oförberedda. Trots allt som hade hänt under hösten, alla protester och demonstrationer: ingen hade ändå anat att det skulle gå så långt som det gjorde. Skeendet markerade en ny, politisk, timme noll i alla östtyskars liv. Systemväxling....